Kanel är en ung härlig tjej
på nu 1½ år. Hon är mycket uppmärksam.
Hon har en av och påknapp jag inte träffat på så
fullt ut tidigare, händer det inget har hon inga som helst förväntningar,
bjuder jag upp är hon med på noterna direkt. Leker aktivt
och är oerhört lyhörd på minsta lilla vink från
mig. Alltid lätt att ha med sig var vi än är, cool
så in i vassen.
Hon är en noggrann spårhund, plockar fint upp apporterna
och levererar till mig för byte mot lite lek och godsaker. Jag
är van snabbare tempo från Flizan, Seadra och Diam, men
hon har inte fått många spår än och hon vill
inte missa något så än mer fart kommer när hon
blir säkrare. Hon älskar att springa fort, fullkomligt flyger
fram, vilket visar sig på budföringen och i uppletandet.
Hon byter gärna även ut sina funna föremål och
älskar att kampa, släpper inte förrän jag ber
om ett tack, så allt går fort tillbaka till mig. Lätt
att belöna med både kamp, lek och godis. Vid hennes spontana
inkallningar under promenaden gäller det att vara beredd, eller
hon har mer lärt sig nu att sträcker jag ut armarna är
det tillåtet att flyga rakt i min famn från 3-4 meters
håll, lifsfarlig glad härlig hund! Annars är hon precis
som de andra flockmedlemarna med på allt vi företar oss,
båtturer, skoteråkning, skidturer, cykelturer, långa
promenader mm och hon älskar barn och människor. Sitter
gärna i famnen och blir ompysslad om inte Diam redan tagit den
platsen ;o)
I höst (-11) har vi först debuterat inom tävlingsgrenarna,
i augusti startade vi appell spår och det gick ju finfint det,
ett uppflytt, tyvärr vart vi bortlottade på de två
nästkommande lägre spåren som jag anmälde till.
Men men vi får ta nya tag till våren!
Sen startade vi anlagsklass i viltspår i september och även
det gick ju utmärkt, domarens fina omdöme löd: "En
utmärkt spårning i ett mycket behagligt tempo" och
42 poäng av 42 möjliga!
Och sen har jag ju haft sån tur att snön ännu inte
kommit så nu i början av november startade vi i öppen
klass viltspår och även det gick ju super!!! Min fina bästa
lilla Kanel!!! Ett första pris med "utmärkt spårförmåga",
"lämpligt arbetstempo", "arbetar självständigt"
och det allmänna omdömet löd: "En bra genomarbetad
tik som inger förtroende i sitt arbete. Mycket väl förd"!
Ja, efter vad jag skrev innan har hon nu den 18/11 hunnit med 2 första
pris till i öppen klass spår, så nu kan hon titulera
sig SE VCH! Sista öppen klass spåret fick hon dessutom
HP min fina lilla röda!
Oundvikligt kommer jag in på Kanels MH som jag nedan kommer
att berätta lite om. Hur svårt det kan vara att läsa
en del hundar, kanske än svårare om man har en "bild"
av hur en aussie "brukar" vara. Jag vet inte, Kanel har
NOLL förväntningar när hon går i koppel (vilket
hon sällan gör). När jag kopplar henne är det
oftast för en kort promenad och då skall
man gå fint och ej "hålla på" med annat
för att sedan släppas lös tillsammans med övriga
flocken. Återigen har hon inga som helst förväntningar
i kopplet, utan hon "lullar" alltid snällt på
brevid mig som en gammal hund, alltid med svansen nere och öronen
bakåt. Så fort hon kopplas loss är det 100 knyck
som gäller och bjuder upp till lek och kontakt med mig och hundarna
direkt. Jag tycker att hon är fantastisk! Jag var och är
fortfarande jättenöjd med Kanels MH, hon motsvarade mina
förväntningar, men på papperet ser det inte "så
bra ut", jag vet själv att jag funderar när jag läser
MH'n på papper. Det ger inte alltid en rättvis bild av
hunden har jag nu fått erfara. Jag kan bara gissa och jag klandrar
inte beskrivaren, det var vad beskrivaren upplevde. En aktiv hund
när jag bjöd till men en hund som kanske upplevdes som "likgiltig"?
när hon var i koppel? och mellan momenten. Nu i efterhand förstår
jag varför dom tyckte jag skulle liva upp henne mellan momenten
och vid avreageringen, för mig var hon bara som vanligt, men
i beskrivarens ögon upplevdes hon avskärmande? loj? (OBS!
Att detta är mina gissningar)! Ok, jag tog upp en kotte och kastade
den lite och Kanel var på hugget direkt, men när jag tog
bort kotten återgick Kanel till sitt vanligt "jag"
utan förväntningar i koppel. Dumpen är inget att säga
om, den var läskig, men vid skramlet gjorde hon inga bågar
förbi. Kanel är HELT skottfast trots sin femma på
skotten, hon kampar mellan första och andra skottet och efter
andra skottet, jag kopplar upp henne och hon blir "sitt jag",
rör inte en tass under tredje skottet och vid fjärde skottet
går hon ut en båge i kopplets längd. Jag kallar henne
och skall återgå till leken och hon börjar smått
leka igen när beskrivaren säger att "det räcker,
klappa bara om henne". Hon har inga som helst flykttendenser,
klet, stress eller någonting... Hon hör resterande 12 skott
som skjuts för de andra hundarna och hon bryr sig inte. Jag tävlar
med Flizan 4 dagar efter MHt, Kanel bryr sig inte om skotten och det
har skjutits flitigt i sommar på läger, tävlingar
och privat och hon är helt skottfast. Inget som man "tränar
bort" på fyra dagar precis... Jaja, jag vet vilken fantastisk
hund jag har och det förändrar ingenting, men det som känns
tråkigt och lite jobbigt är att jag här och nu skriver
en "roman" jag inte trodde jag skulle göra ;o)
Vem som helst är välkommen att se vår älskade
lilla Kanel i vilken situation som helst och själva se vilken
vovve detta är.
